Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag recenserar boken i Dala-Demokraten 20190109


Min Historia av Michelle Obama

 

Det känns riktigt bra att läsa en bok med kopplingar till amerikansk politik och Vita Huset som andas positivitet, välvilja och omsorg. En stark kontrast till dagens kaotiska förhållanden.

 

Michelle Robinson växte upp i South Side, Chicago, med en två år äldre bror, mamma och MS-sjuk pappa. Området förvandlades långsamt till ett svart problemområde. Trots det trivdes familjen. Pappan hade inte en enda sjukdag, trots sin sjukdom, hos Chicagos vattenverk. Han var på fritiden distriktsledare för Demokraterna. Föräldrarna unnade inte sig själva något utan satsade allt på sina barn. Utbildning ansågs viktigt. Därför sattes de i bra skolor. Collegetiden tillbringade båda i Princeton, New Jersey, långt borta från hemmet. Därefter blev det för Michelle juristutbildning på Harvard University i Massachusetts. Hon hade hela skoltiden höga betyg.

   Hon fick jobb som tjugofemåring på en juristfirma i hemstaden där hon satsade allt på att passa in med förhoppningen att avancera till delägare. Efter ett år blev hon ombedd att vara mentor för en praktikant, en ung man från Hawaii som hade två år kvar av juristutbildningen. En trevlig man med ett konstigt namn, Barack Obama. Dagarna fyrtio våningar upp i en skrapa, Downtown Chicago, med hänförande utsikt över Lake Michigan fick plötsligt en ny mening. Arbetet betydde inte längre allt. Fritiden, nu ofta tillsammans med Barack, blev viktigare. De två år de sedan tvingades leva på var sitt håll kändes långa.

   Barack skriver om Michelle i sin bok Dreams from My Father (2004). “Jag tror att jag fått bättre tålamod under senare år, både med andra och med mig själv. Om så är fallet är det en av flera personlighetsförbättringar jag har min fru Michelle att tacka för. Hon är en äkta South Side-tjej, uppvuxen i ett av de småhus som jag besökte så ofta under min första tid i Chicago.” Det är mycket läsvärda memoarer med ett friskt, ofta humoristiskt, språk.

   Michelle tröttnade så småningom på affärsjuridiken. Tvekade länge innan hon bytte jobb och därmed avstod halva lönen. Det nya var i stadshuset som assistent till borgmästaren. Samtidigt planerade de bröllop. 1992 blev hon fru Obama. Hon jobbade också med samhällsprojekt, att hitta unga förmågor och placera dem rätt i samhället. Senare jobbade hon inom sjukvården och i skolan med administrativt arbete.

   Barack sysslade även han med olika samhällsprojekt och som lärare. Politiken lockade dock allt mer. Han blev invald i senaten i staten Illinois. Michelle var emot detta men fick ge sig. Nu var han ofta borta flera dagar i sträck.

   1998 föddes dottern Malia följt av ännu en dotter 2001, Sasha. Med en frånvarande make och pappa blev vardagen tung med arbete och barn, vilket alla mödrar säkert känner igen. Försöket att gå ner till halvtid fungerade inte. Det blev bara tyngre eftersom hon då tvingades jobba dubbelt så hårt för att hinna med. Även detta känner nog många igen. Lösningen blev heltid och en barnskötare. Trots detta slet det på förhållandet. Så pass mycket att de en kort tid gick i parterapi där de fann ett sätt att klara av vardagarna med fasta mat- och läggningstider. Det var ohållbart att sitta och vänta på att Barack skulle komma hem avtalad tid.

   Barack ville klättra på politikstegen. Nu gällde det USA:s senat. Michelle protesterade, men övertalades. Väl övertalad gjorde hon allt för att hjälpa honom med resor, möten och tal runt om i landet för att introducera honom för väljarna. Det lyckades. Han blev invald med förkrossande majoritet. Den största segermarginalen någonsin. Nu bodde han i Washington i veckorna med familjen kvar i Chicago.

   Kvar fanns en pinne på stegen. Presidentposten. Ännu en gång ställde Michelle upp och kampanjade för honom. Hon sade upp sig på jobbet och reste runt dagtid i elva månader för att träffa folk, från små sammankomster i någons hem till stora sådana i skolor och sporthallar. Allt för att väljarna skulle få lära känna Barack som person och vad han kunde ge landet. Barack kampanjade parallellt med sitt team på annat håll. Naturligtvis möttes de av både goda och dåliga reaktioner. De onda sved i skinnet. Fula påhopp förekom ganska ofta, förutom ute bland folk, även inom press och TV. Rasfrågan naturligtvis. Ifrågasättande om han var född amerikan och därmed valbar. Eller var allt en bluff? Paret Obama tvingades bita ihop och vara starka, var och en på sitt håll.

   Satsningen gick hem. Barack vann. Familjen flyttade in i Vita Huset med allt vad det innebar med tjänstefolk och säkerhetsagenter. Det svåraste var att acceptera den begränsade rörligheten. Det var slut med att shoppa och äta ute. Alltid fanns säkerhetsfolket i närheten. All förflyttning skedde i långa karavaner med skottsäkra stadsjeepar med tonade rutor där ingen utomstående kunde veta i vilken av de många bilarna presidenten satt. Dessförinnan hade vägen provkörts, tidmätts och säkrats. Alla korsningar var blockerade. Rödljus struntade man i. Barnen åkte med dessa bilar till skolan. Agenten stod hela tiden utanför klassrumsdörren. Vilket liv för ett skolbarn! Boken bjuder på många situationer som är helt absurda. Rena rama science fiction. Läsarna ges intressanta inblickar i det komplicerade livet i Vita Huset. Boken blir av naturliga skäl bitvis en biografi över Barack då deras historia är intimt sammanknippade med varandras. Inte bara Michelles memoarer.

   Hon fortsatte att engagera barn och ungdomar, framförallt svarta flickor, för att sporra dem till utbildning. Skolklasser och grupper inbjöds till Vita Huset för olika aktiviteter. Trädgårdsodling, lekar, föredrag och annat. Engagemanget för nyttigare skolmat, för att motverka barnfetma, hade stor framgång.

  

Boken passar alla. Den är skriven med enkelt språk och ett tydligt driv framåt. Därför lättläst. Förmodligen kommer majoriteten läsare vara kvinnor. Jag hoppas framförallt på flickor och unga kvinnor. Michelle pekar tydligt på att utbildning lönar sig och att ingen ska vara rädd för att ge sig i kast med uppgifter som ser svåra ut. När första respekten lagt sig inses att alla klarar mer än de i förväg trott. Hon visar också att kvinnor duger och att de inte ska behöva ta förnedrande uttalanden av omgivningen, oftast män. Boken blir därför ett inlägg i metoo-debatten även om det knappast var tänkt så.

   Vi är vana vid att se henne tillsammans med sin make vid olika tillställningar, och då inte några steg bakom honom, utan bredvid honom. Som en jämbördig person. Så som det alltid borde vara. För alla!

   Förhoppningsvis hittar även män boken och tar till sig budskapen. Till de män som fortfarande bär på unkna åsikter att kvinnor är underlägsna män, att män passar bättre att sitta i församlingar, och utstår maktkamper bättre vill jag säga; Läs boken och begrunda!

   Till sist några meningar ur epilogen: ”Jag är en vanlig människa som har råkat få följa med på en ovanlig resa. Jag har haft turen att få stiga in i slott, skolor i innerstaden och kök i Iowa och bara försöka vara mig själv, bara försöka nå ut till folk. Och varje gång en dörr har öppnats för mig har jag försökt att öppna min dörr för andra. Och detta är vad jag slutligen har att säga: Låt oss bjuda in varandra i rummet. Kanske kan vi då börja bli lite mindre rädda, göra lite färre felaktiga antaganden och göra oss av med de förutfattade meningar och stereotyper som helt i onödan splittrar oss. Kanske kan vi då bli bättre på att ta till oss hur vi egentligen är lika.”

 

Kjell Åhsberg

  




Övriga genrer (Essä/Recension) av Kjell Åhsberg
Läst 362 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-01-09 14:52



Bookmark and Share


  Chawa VIP
Välskriven recension som alltid från din penna! Om politiken kan man tycka vad man vill, men jag slås av det hårda arbetet som ligger bakom, inte minst för en till en början ”ensamstående” tvåbarnsmor som slår knut på sig själv för att maken ska nå toppen i maktens korridorer…
Gillar att du belyser den feminina kraften. Den kvinnliga energins flöde i universum har redan nått oss. Den ska inte ta över utan så småningom ska det råda balans mellan det maskulina och det feminina – som du skriver - ”Som en jämbördig person. Så som det alltid borde vara. För alla!”
När vi förstått detta får vi en mer harmonisk tillvaro på denna planet.
2019-01-10

  Respons VIP
Intressant!
2019-01-09
  > Nästa text
< Föregående

Kjell Åhsberg
Kjell Åhsberg