Ditt liv släppte från mitt som en glaciär tappar ett isberg. Det gjorde säkert ont, och det rev ner delar av oss båda i havet där under, vassa kanter som snart tynade bort i mörkret. Det gjorde säkert ont och svallvågorna bar bort dig.

Du är så långt borta nu, över något annat djup, och även om jag ibland tror mig se dig skymta i horisonten vet jag att du är någon annanstans, i något annat hav.

Jag är fortfarande här.