Du tänker på framtid,
och minnen som du aldrig vill glömma,
dem där minnena du har från när du var liten.
Du försöker att blunda,
du försöker att drömma.
Till den tiden då ens föräldrar inte hade så stora krav
(Sådana underbara tider går inte att glömma)
Den tid då man inte riktigt visste vad som hade hänt 
när någon hade kommit till en grav.

Den tid då du grät,
då du alltid hade någon där.

Den tid då du skratta,
sprang runt där bland löven.

Den tid då du skulle lära dig gå,
då någon hjälpte dig att stå.

Den tid då du föll,
då någon sprang fram och fångade dig.

Den tid då du skrek,
då man kunde bli glad av en lek.

Du tänker tillbaks till den tid då tårar var vatten,
då skratten var äkta
och falla bara var dålig balans.

Ps. Den tid då du var liten.