Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale...


ÅRTIDSPOLISERNA

 

vintern stal rosorna från våren. en fastfrusen tår på vårblek kind. vårlökarna protesterade med att blomma sent. utpressade vintern att släppa rosen fri. annars vägrade snödropparna att blomma. vintern gav med sig. frisläppte rosen till slut. men vintern var en cyniker som hade tvång att stanna så länge det gick. så vintern stal körsbärsträdens knoppar...

årstidspolisen hade fått nog efter femtiotusen anmälningar mot vintern. nu lade de upp en efterlysning av vintern. men vintern kom aldrig. det fanns endast några spår av den i slutet av mars. men så slog vintern till igen i början av april. dock tolkade några omedvetna det hela som ett aprilskämt. men då sommaren börjat gråta floder och höstläge infunnit sig pga torkan måste något göras.

hela styrkan sattes in och i mitten av maj på Norges nationaldag slog de till. en sommargisslan ville man inte vara med om. snön låg över åkrar och ängar med flera decimeter. årstidspoliserna slog ett grepp om vintern och bannlyste den efter sitt dåd emot våren. efter förhandlingar släppte vinter ifrån sig körsbärsknopparna och körsbärsblomsterna slog genast ut.

sommaren viskade varma romantiska metaforer under vårens sista blomningsdagar. sedan tackade våren för detta vackra möte och lade sina blomsterfång i frövila. sommaren lovade våren att förvalta, försvara och vårda fröboden. men höstligan lurade i skymningen. midsommarälvornas dimhöljda ängar beslagtogs av höstligan. de stal sommarregnets ynnestdroppar. nu var goda råd dyra...

ingen ur årstidspolisen orkade göra något. de låg alla uttorkade vid skogsbrända ödemarker. vad skulle nu ske? frostrosornas minnen vaknade när mytologiska sagor berättades för dem av deras farfar Kung Bore. de smed en plan att frostbomba fjällkedjorna för att skapa med solens strålglänsade kollektiv smältvatten och ånga. moln blev resultatet och sommaren började gråta så berörd och tacksam för hjälpen.

årstidspoliserna kunde nu nästan pusta ut. kvar var ännu risken att skörden skulle bli förstörd av torkan. dock visste de att problemet inte skulle i så fall bli värst under hösten. utan att problemet skulle märkas till våren. sommaren kämpade för att vidmakthålla sina ställningar. den skyddade fröboden, fruktkropparna och rotsystemen på bästa sätt. men skulle det räcka. 

årstidpoliserna utlyste ett undantagstillstånd och förhandlade med hösten att vänta med sitt intåg. hösten bad att i gengäld få ta lite av vintern för att hinna få allt i ordning. saken var den att insekter, microorganismer, svampar med sitt mycel och djuren måste få ingå i sitt gemensamma ekosystem. de måste hinna förbereda för flytt eller vinterbona sina hem.

vintern var lika oregerlig som vanligt. Kung Bore hotade med att om inte hans son vintern fick fri lejd skulle han frostbomba hösten. men Kung Bores barnbarn frostrosornas sade bestämt stopp och gjorde uppror. de visste att detta skulle förändra allt. för Drottning Bore var mycket känslig och när Kungen stormade började hon gråta.

regnet föll hejdlöst under höstens tacksamma påhejande. hösten gav hemliga gåvor till Drottning Bore. men då Kung Bore kom på det hettade det till. det var precis vad sommaren behövde för att få klamra sig fast några dagar till på året. allt för att rädda fröboden så att den inte skulle möglabort under snön. årstidspoliserna pustade ut och släppte ut vintern efter sitt avtjänade fängelsestraff. nu var balansen nästan återställd...

årstidspoliserna försökte få ett löfte av vintern men det kom bara nyckfulla diffusa signaler. det var som om vinter tänkte upprepa sina misstag och det gick inte an. därför hotade våren med att utebli om inte årstidspoliserna ordnade med ett embargo. så att vintern tvingades att hålla sig inom ramen för avtalet. det blev ändå en ostadig vinter då våren och vintern inte kunde hålla sig på sin sida av saken. de velade hit och dit. lidande blev fröbodarna och rotsystemens försvarsmekanismer. årstidspolisen satte då rosenroten och kirskålen att medla...

de båda starka rotsystemen slog sina rötter om svaga rotsystem och skyddade de känsliga rotspetsarna till vissa växter. sedan kunde dessa i sin tur skapa en grön bädd till skydd under snötäcket som våren till sist lyckats avtvinga vintern. maskarna och insektslarverna var tacksamma och grävde djupa tunnlar för smältvattnet att nå ned till de rotsystem som flytt i djupet undan frostens förödande grepp.

årstidpoliserna kunde nu meddela att faran var över för denna vår. men ännu fanns det en risk att historien skulle upprepa sig. den part vilken årstidspolisen inte hade kunnat förhandla med var människan. en nyckfull varelse i ekosystemet som tycktes ha sin egen agenda... vad det senare skulle leda till kunde årstidspoliserna inte sia om. men alla andra i ekosystemet var överlevare och kämpade på var sitt håll för ekosystemets vidmakthållande. allt för att hålla jorden vid liv emot alla odds...

 

   




Prosa (Fabel/Saga) av Solstrale VIP
Läst 199 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-01-10 11:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP