Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Limbo

 

Jag längtar efter att leva
Jag längtar efter att dö
Nu är det varken eller
Ett mellantillstånd, ett
bedövat intet, en dröm
Jag är vaken men jag
sover och drömmer
Är nästan endast på
mitt rum på den här
kliniken, avdelningen
Hur skulle jag kunna
ta livet utav mig?
Ställa mig på tågspåret?
Alldeles för slafsigt, och
hänsynslöst mot dom
som ska plocka upp
delarna utav mig
Limbo; jag gråter inte,
jag skrattar inte, jag
går som en zombie
ut och hämtar kaffe
Jag är så trött på att
vara i det här tillståndet
Min kropp känns varje
morgon som att jag hade
sprungit en maraton igår
Varför skulle allt detta
drabba just mig?
Är det straffet för något
jag gjorde i ett tidigare liv?
Har jag dålig karma?
Jag tycker att personalen
på den här avdelningen
är medelmåttig, förutom
tre kvinnliga skötare
Ingen jobbar av dom idag
Och det lutar åt att jag
ska vara kvar här i ett
halvår till, eller längre
Det råder total stiltje
inom mig, jag känner
ingenting, jo en svag
ton utav vrede och hat
Jag avskyr, hatar att mitt
liv ska vara så här
Jag som är en så levande
och spirituell människa,
egentligen, egentligen
Varken levande eller död
Så kan man inte ha det
Men det är så det är
Jag skulle mycket hellre
drabbas utav en extrem
panikångest än detta
Känna att jag lever
Ge min en psykos!
Gud lyser med sin
frånvaro, eller är Du
med mig också i detta
Se då till att hjälpa mig
och alla andra som lider
psykisk, själslig nöd
Hjälp dom som ska hjälpa
Om jag hade 100 propavan
sömntabletter, skull jag
ta dom? Vet inte...
Det ter sig för mig inte
vara meningen
att jag ska dö nu
Det är några saker
som jag har kvar
att göra innan döden
Jag skulle kunna vara
en jävligt god vän
och medmänniska
Jag kanske skulle kunna
ge ut en bok, eller fler
Men då måste jag ta
mig ur detta limbo
Hur då?
Är det en depression
jag lider utav?
Då kanske det skulle
hjälpa med ECT-behandling
Kickstarta igång hjärnan
Min läkare, en man i övre
medelåldern, har
döda fiskögon
Han ger inte ett skit
av sig själv
Min förra kvinnlige
läkare, i lägre medelåldern,
var tvärtom
Båda sorterna finns
i alla sammanhang
Mänsklighet och
omänsklighet
Hur gör man revolt
mot det faktumet?
Är det någonting som
jag är bra på och gillar
så är det att göra uppror
Men min verbala kapacitet
är kraftigt sänkt i detta
tillstånd som jag är i
Jag kan skriva ned vad
jag vill säga och läsa upp
Med min psykolog, en yngre
man, är det någonting som
är fel också
Han kör med en
översittarattityd
Typiskt med folk som
är rädda och osäkra
Men det ska jag råda
bot på, om jag förmår...
Jag har rätt att byta både
läkare och psykolog
Jag skulle vilja byta ut
mitt liv mot någon annans
Klockan är snart 15
och det börjar skymma
Jag gillar inte den här
årstiden, vem gör det?
Terroristerna Andreas Baader,
Gudrun Ensslin och Ulrike
Meinhof, dom satt på
högsäkerhetsfängelset
Stammheim, mitten av
70-talet. Inget trevligt
ställe, isolering
Alla tre lyckades begå
suicid
Jag tänker att eftersom
dom gavs möjligheten att
ta sina liv så ville kanske
fängelsechefen eller
säkerhetspolischefen det,
eller statschefen?
Här går det inte att
begå suicid
Men det går att på
permissionen cykla
till tågspåret
Men jag kommer inte
att göra det
Jag är en sann rebell,
jag ger mig varken i första
eller tionde taget
Jag har kanske tre eller fyra
decennier kvar att leva
Det tänker jag göra med
dunder och salut
Om jag kan ta mig
ur detta limbo...




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 207 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-01-10 15:54



Bookmark and Share


  Magica VIP
Försök att använda tiden du är där till att skriva/påbörja en bok?
2019-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP