Kom, vi kan släpa oss till sängen
Om jag tar fötterna, så tar du armarna

Vi kan le mot varandra
le över vår svettiga prestation
Tills leendena börjar kippa efter andan
Och du drar mina rödbruna hårtesar
Ur avloppet, två veckor senare,
Arg över min existens
och att den inte kunde älska dig
tillbaka,
tillbaka till tiden då du älskade dig själv

Du uppskattar inte min uppriktighet
Du letar bekräftelse för din världsuppfattning
Löst förankrat, allt är löst förankrat

Och du tror att du är berättigad kärlek

Vems kärlek?
Vems?