En tryckande smärta i mitt bröst,
är detta mitt mitt hjärta som går itu?
Jag hör inte längre orden av tröst,
jag är inte längre din fru.
Efter år av kamp för din kärlek och ömhet,
har du äntligen knäckt mitt hopp.
Anledningen till detta är det endast vi som vet,
det var en evighet sedan jag kände dina andetag mot min kropp.
När gav du upp och slutade bry dig,
brydde du dig ens någonsin?
Om det inte är den du är måste det bero på mig,
jag satte nog aldrig din värld i spinn.
Förlåt att jag aldrig var nog,
förlåt att jag trodde vi var äkta.
Det var längesen någon av oss genuint log,
jag orkar inte längre emot din kyla fäkta.