Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi lever bara till våren

Vi bakar salt bröd, tunt som hud
lätt som fjärran snötäckta slätter
frostmjöl och grus, en gjutjärnspanna,
varsin handfull ljusstrålar i nystan
som vi hämtat ur en dröm
vi bär alla vår egen undergång i bröstet
försöker fylla den med honungsvatten, frökapslar,
knappt nyvakna steklar
med larvformen ännu som ett bleknande minne i kroppen
de fuktiga vingarnas långsamma slag mot solen
du doftar färska, syrliga nätter,
minnen av den vita sommaren
fladdrar mot persiennerna
vinklar ljuset in mellan oss, bänder isär




Fri vers av Grävling
Läst 150 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-01-11 14:22



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Du skildrar ett helt liv på ett mycket subtilt sätt i dikten, med natur ,man ser symboliken mycket tunnt bröd och tunnt snölager i fjärran med frostmjöl
och gruset i stekpannan som kontrast,
undergång, flykten hopp och minnen från sommarängarna
Fint
2019-01-11

  Nanna X
Människosteklar...
2019-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling