Ju längre levnadsdagens skugga når,

dess närmre brusar livets hav i natten,

"Guds" hav, till vilket allting återgår,

allt ursprungs moderliv och fostervatten.

Trots synbar tillväxt under livets lopp

förminskas dock mitt ego i det hela,

som mikroskopet ser atomens kropp

beständigt sig i mindre delar dela.

Mitt eget trånga perspektiv skall gömmas

i evighetens hav och vita vågskum,

men aldrig skall min verklighet förglömmas

av Dig, Du himlahavets universum,

av Dig, som format mig i vågens salt

att bli din avbild och med Dig bli allt.