Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Soluret.

På en solig plats i min trädgård, upphöjd på en piedestal, står ett solur. Skuggan som faller i dess inre, skanderar sturskt och resolut - att tiden - den är absolut!
     Men, som väl jag och alla ser…och likväl trotsar…löper skuggan bara runt. Och runt igen.
     Som en evighetsmaskin.

© Björn Solum, 2019

 




Fri vers (Prosapoesi) av Björn Solum
Läst 354 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-01-13 10:00



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Din text får mig att tänka Kierkegaard och hans uppfattning om tid och här då ett ständigt 'nu' i skugga. Det som också gör Din text intressant är att den visar hur språket har förmåga att trotsa just tid, 'tid' i rummet.
2019-01-16
  > Nästa text
< Föregående

Björn Solum
Björn Solum