"Dom" säger att jag inte kan minnas.
Men jag säger att jag minns.

En sjukhussal.
En sköterska med sköterskemössa på huvudet.
En kvinna i sjukhussäng.
Sköterskan pysslar med kvinnan.
Kvinnorna pratar med glada röster.
Ett barn ligger på en blank bänk, kanske rostfritt.
Barnet känner sig kallt, övergivet.
Sköterskan kör iväg med sängen.
Barnet tänker. - Skulle jag inte varit med där?
När sköterskan kört en liten bit stannar hon
plötsligt och ropar högt:
- Herregud, ungen!
Hon hämtar barnet, som är jag
och stoppar ner det till kvinnan,
som är min mor i sängen.
Det känns varmt, gott, tryggt och rätt.


Sen minns jag inget mer.

Barnet var jag.