När jag beslöt mig för att omskola mig flyttade jag från Halmstad till Umeå, år 1999. Jag hade aldrig varit längre norrut än Tierp.

Mötet med Västerbotten blev något av en kulturkrock. Mycket var annorlunda i Norrland jämfört med södra Sverige.

Om vi nu har ett Norrland varför kallar vi inte södra Sverige för Sörland? Jag förstår, då hade kanske storebror i väst blivit sura. Norrmännen tar ju sitt land på allvar.

Att vara ensamstående morsa med fyra barn och inget socialt nätverk var ingen match. Att klara tentorna var jobbigt men det gick bra eftersom jag inte hade någon tid att göra omtentor. Jag nödgades att ha en strikt prioriteringslista. Barnen, tentorna, hushållsarbetet och sedan hade dygnet inte fler timmar.

Det som nästan knäckte mig var att fatta var folk bodde någonstans eftersom det vet inte Umebon själv. Ume är nog den snurrigaste stan i Sverige när det gäller att åka lokalbuss eftersom alla hållplatser heter samma sak.

Om inte infödingarna har koll på stan hur ska jag som skåning, ja, är inte alla som kommer söder om Fjollträsk skåningar, kunna förstå stadsstrukturen?

Efter några veckor på Campus tog jag ett beslut. Jag får läsa dubbla kurser för nu ska jag fan ta mig lära norrlänningen var han bor. Nån jäkla ordning och reda får det väl va.

Jag tog en underkategori i taget. Jag började med den tuffaste. Varför inte tenta av den först?

Ok, är ni med? Mariehem, Mariedal, Marieberg, Mariehöjd och Mariehemshöjd. Sedan fick jag läsa in en liten extrakurs för jag måste ju också förstå vad Umebon gjorde på Mariehemsängarna och vad som utspelade sig på Mariestrand.

I skrivande stund är jag helt övertygad om att Stadsarkitektens älskarinna hette Marie.

Pust, stånk, stön, denna tenta var tuffare än neuropsykologin och statistiken. För att ni ska förstå hur svårt det var att plugga in alla stadsdelar bör jag nog berätta att jag har en släng av dyskalkyli. Jag fixade statistiken trots att stora funktionssvårigheter uppstår, hos mig, bara jag ser en siffra.

Sedan betade jag av Ålidhem, Ålidbacken och Ålidhöjd. När jag kom till Sandbacka, Sandahöjd och Sandåkern samt Carlshem, Carlslid och Carlshöjd var min studieteknik så pass avancerad att resten av stadsdelarna gick som en dans trots att jag inte gjorde nån PRAO på stadskontoret.

Jag tycker faktiskt synd om Umebon som inte vet var han bor. Tänk att jag vet det, en liten skitunge från Rosengård.

Det måste ju finnas många Umepoeter här. Kanske jag skulle drista mig till att starta upp en support? Ja, men det gör jag. Om du lider av bostadsförvirring, välkommen att mejla mig. Det är bara att klicka på Concordia.

Fan så mycket enklare än att ta sig till Mariedal.