Uppe i de mystiska trakterna i landet

Ingenstans där Någonstans ligger.

Finns en kedja av massiv Alp, liknande fjäll de har olika formationer, de kan hända att det får ögonen att förbryllas över proportionerligt hur placeringen är där. I bakgrunden skjuter toppar ut men bull liknande kullar som ringlar sig ner mot dalgången, ser precis ut som att något lagt sig för att ta sig en lur där.

I själva verket är det gamla jättar som lagt sig ner, för att vila och insomnat i en djup sömn. Ja allt detta tog fart när den lille mannen “uppstickaren” började förändra i naturen som Moder natur skapat åt alla en gång, kultivera och odla så att säga.

Jätte som ligger just här på denna plats i berättelse och sover djupt, har liksom andra jättar ett namn. Han heter Dalåjens och är ruskigt gammal och har varit en slags beskyddare av denna plats, här har han vandrat omkring med sina tunga kliv, men givetvis såg han sig alltid för; så  ingen oskyldig hamnade under foten. I berättelsen kommer han medverka på ett hörn, där man minst anar det. Ja allt är liksom tänkbart möjligt i sagan underbara värld.

Men nu är det hög tid att bege sig iväg in i sagans värld!

Här en klar månskenskväll hördes liv och stoj från sjumila till tiotusenmila skogen! Långt ekade eftersom snöns egenskaper är annorlunda i Någonstans!

Allt stoj och hojtande liknade en festyra med hålligång, där snön vred sig i backen och fräste till ibland, ett vrååål o svischande ljud, skratt som eskalerade, ja vilken natt.

• tjjooo hooo SE UPP! HÄR KOMMER JAG! För annars får ni en miljOOn nålar i nacken! (skrek Fia lite andfådd och upprymd där hon kom farande som utskjuten pil ! Här for snön undan må ni tro ! )
• Uooo hoo hoo Vilken fart du har ! (sa den något kloka ugglan Simon, som balanserade lite förstrött på en av grantopparna)
• Buuu sluta genast upp å förra sånt liv! ( skrek några Ekorrar! som mest var avundsjuka att de inte fick vara med.)

Men Fia hörde knappt vad någon sa, hon var så upprymd utav att åka å göra konster att hon knappast hörde sig själv där..Det blev alldeles blankt och glansigt på ytan där hon for fram.

• Simon Simon titta på mig! (Sa Egon, med lite osäker stämma på rösten som bara snöbubbar kan få i en trängd situation, han var i full färd med ge sig utför backen, detta var hans första gång dessutom. Så nog var han allt rädd.)
• Snöbubbar kan inte åka utför! ( skrek en tämligen gråvit ekorre med pipig stämma till Egon!)
• Uooo hoo..Egon var nu försiktig så inget ruskigt sker ! (sa den kloka Ugglan med förmanande stämma till sin vän.)
• Aj oj uhh ff. Det där var inte lätt ! ( Sa Egon och reste på sig och försökte hitta balansen på brädan, han rätade på sig. Ändan pekade ut, ja det såg skojigt ut !)

Nog måste det minsann sett egendomligt ut, där en Snöbubbe kommer farande utför på en bräda som var ej konstruerad för snöbubbar.

Nu var det så oturligt, att Egon hamnade i Fia´s spår som var upp gnosat rejält så det blänkt åt alla håll. Här bar det av nerför alla gånger, men i en våldsam fart. Å nog må ni tror att det blev ett tumult där i backen.  

Samt ett gäng retsamma ekorrar räckte ut tungan åt Egon där han balanserande swishade förbi, Det Påverkade nog Egon negativt eftersom det var ju hans allra första åk. Speciellt då snöbubbar ska åka, kan problematiken uppstå, Snöbubbar har i regel lite svårare med motoriken, att höften int riktigt fungerar lika som hos människan, visst skulle det nog gå vägen ifall tekniken satt där, men ve den som ger sig…särskilt om man är snöbubbe.  

Nu bar det sig int bättre ska ni veta, åkturen blev inte riktigt som Egon räknade sig.

Där ner i slänten stod ett par tätväxta och resliga granar, med en bastkjol av fluffig puder som klädde dem vackert, här bar det sig inte bättre än att den stackarn kom farande rakt emot dessa stolta tennsoldater å ner föll hela härligheten över han, så det blev en liten kulle där!

• OjOj  oooaajj min näsa ( spottade o skrek  Egon till med finaste pudersnö i munnen! )
• Men kära nån! sicken otur du har Egon (hoo hooad vår bevingade vän, där Egon satt fast mot två stora tätväxta granar, inkilad, fast med sin stackars orangea utstickande nästipp)
• Men Egon då! du måste vrida mer på kroppen när du far utför och även luta på baken! ( sa Fia med ett brett leende, kan hända hon tyckte att snöbubbar borde heller ägna sig åt mera snöbubbe sysslor än att vara så vidlyftig och omdömeslös…)

Här stod de nu, upptagen med en snöbubbe som var fast mellan två tätväxta granar, samt ett par ekorrar som hade kilat ner för att se vad det var för uppståndelse som pågick.

Här försökte den stackars snöbubben få lös sin delikata näsa. Nu kan man ju ställa sig frågan om hur en flaxande uggla kan hjälpa till i ett sådant inkilat läge?

Klart som korvspad så fanns det andra metoder, för att frita en stackars snöbubbe. T.ex. ersätta den med en annan. Vilket hade säkert gått alldeles utmärkt om det hade varit en snöbubbe som inte levde!

Nu må ni tro att frustrationen växte här i sänkan, det svepte in en kylig vind dessutom.

 Medans klok uggla och en rödrosig flicka samt en snöbubbe funderade hur det skulle lösas på bästa sätt. Då och då slank en ekorre dit och klämde på näsa, bara för de var så retsamma

.

• Ajaja..Usch så kallt det känns ! Å dessa lurviga ekorrarna lämnar mig inte ifred..( sa Egon och fick små isiga enar att lämna sina Onyx-ögon, ja vilken otur vår vän allt råkar utför)
• Se så Egon. Vi ska allt greja detta ( sa Fia med barsk-ton, vilket fick våra små hårbeklädda retstickor att genast lämna Egon ifred!)  
• Ohh det gör inte bara ont i min näsa, hela kroppen värker! ( sa Egon)   

Nu var det så att Fia fick en idée att kila in en liten roaa” ett norrlänskt uttryck för en lång stång/pinne ” och bända lös vår stackars vän.

Det Fia inte visste var att dessa träd var som ett slags vårtor. Ja eftersom jättar kan få konstiga utväxter på sig när de lägger sig ner för att sova i hundra år eller liknande fall.

• Nu ska vi se om vi inte kan få loss dig där Egon (sa Fia lite andfådd och provade bända ut dessa storväxta granar. Å jo Fia var stark ska ni veta!)
• Puhh ajajaj jag tror den lossnar usch uhhh.. (sa Egon lite skräckslagen)
• Där ja (sa Fia lite käckt ! För nu hade hon bänt upp gran stammarna så stackars Egon kunde komma lös!)
• Uuuhuu men vad i allsin dar händer! (sa Simon å flaxade ivrigt med vingarna så snön yrde)
• AAAAAAATTJoooooo (Den mer eller mindre sovande jätten fick en nysattack, när Fia hade bent ut stammarna, orsakde hon en retning i jättens näsa )

• Men vad var det där ? (utbrast Fia hon blev nog lite små rädd, kan det tänkas)
• Äntligen ooo ajaj ä man lös, så ont det gör! ( sa den stackars näs klämda-snöbubben å tänkte nog, att nu har väl den charmiga tippen blivit flerfaldigt decimerad.)
• Det är jordbävering !!! (utbrast Simon utan att märka sin felsägning!)
• Pass op för nu kommer stora snön bollar ner rullande ( Sa Fia flämtande ! , Medans backen sakta men säkert återfick  sin ursprungliga form, dock fanns partier som bökats upp till värsta pist hoppen!)

Ja jätten Dalåjens fick sig en rejäl nysattack, just precis som bara jättar kan få! Detta mina kära vänner, innebar att allt som var inom jättens radie började skaka till. Farligt tänker ni nu men här i Ingenstans är laviner och markberedning rätt vanliga och våra vänner förstår allvaret.

Ja det återvände hemåt må ni tro i ryslig fart till stugan å drack varm chokladdryck som Sixten teddybjörn bjöd åt sällskapet.

Här är det nog dags att sätt punkt på historien. Det slutade ju gott i alla fall!