Himlen hänger ner
över mitt huvud.
Havet brusar,
vågorna taggas,
kvarglömd plastflaska
lyser upproriskt
på öde strand.
Luften vibrerar kallfuktig.
Vinden viner, väcker.
Lungorna fylls.

I lövglest träd
sitter skatorna,
ensamma.
Stirrar stelt
ut över nejden.
Plötsligt från ingenstans
en kråka,
rastlöst jagande,
retande
sina svartvita fränder.
Tröttnar, försvinner.

Stirrande skator tillbaka,
statyer,
på var sin gren.
Jag vandrar.
Vandrar vidare
i den vindiga, väckande luften.
Väntan har börjat.