Roffe behövde inte upprepa sitt förslag, de ville alla
snabbt få komma in i värmen igen....bort från den
avkylande rotblötan. När de klivit upp för den krokiga
trappan och hamnat framför kopparporten, vände
sig Roffe om mot Gambi.

- Gambi, du får ta det lilla lugna med Staren här inne,
den är en budbärare från Landet Lointana. Skräm
inte ihjäl den lilla kraken, utan ta det försiktigt och
varsamt . Gambi blängde tillbaka på Roffe med en lite
förnärmad min.

- Skriii...skulle jag....Skräään...inte kunna uppföra mig
som en gentleman...du gör mig besviken Roffe...Pfuuuuh!

Roffe flinade lite i smyg. Gamar var ju inte precis kända
för sitt umgängesvett...avskrädesfåglar, som de var.
Den blöta trion klampade till slut in genom porten. Där
inne satt Skatan och Staren och samspråkade förtroligt.
De vände sig mot dem med förväntansfulla miner. När
Roffe hängt av sig regnrocken och Gnylt ålat sig ur sop-
säcken...ruskade Gambi fjäderdräkten så det stänkte
vida omkring. De glodde surt tillbaka på honom som
om de tänkte....det där kunde du ha gjort innan vi klätt
av oss. Gambi tog då initiativet och klev med några
raska steg fram mot Staren, som förskräckt kurade
ihop sig. Med sin lenaste röst broderade han ut texten.

- Min sköna, min sköna, er ljuvhet lyser upp detta dunkla
rum till en blomstrande fägring. Han bockade sig sedan
i en hovsam nigning...tillåt mig, att som underdånigast
få presentera mig. Gambi är mitt ringa namn. Tillåter
ni mig även äran att få njuta av glansen i er gudomliga
närvaro.
Staren burrade, kråmade och sträckte då upp sig med
ett fnittrande kvitter.

- Kvidderi-fnitteri-kvitt...va är de ja hör....en charmör!

Gnylt puffade Roffe i sidan och viskade förtjust i hans
öra.
- Pssst... Roffe, dä ligger du i lä, hä, hä, här har vi en som
vet hur man flirtar me tjejer.
Roffe snörpte ihop munnen...å de ska du säja...buse där
....tänkte han. Strax därefter satt alla samlade vi bordet.
Roffe tog genast till orda.

- Nu gör vi så här. Jag skriver ett meddelande till Huga-
häxan att komma hit och hjälpa oss med att förstå vad
som händer i Lointana. När vi vet läget får vi fundera ut
vad vi kan göra. Han reste sig och gick fram till ett
skrangligt skrivbord, drog ut en låda, tog fram ett
skrynkligt papper och en svart kolbit. Han började krafsa
ned bokstäver...där stod det!

Till Huga-häxan!

Vi behöver din hjälp. Du är den enda som kan klargöra
hur ondskan kan kan härja vilt i Landet Lointana. Kom
genast hit.
P.S.
Ta med kristallkulan!

Hälsningar Roffe!

Sedan häktade han av ett litet rör som hängde på en krok,
det stod märkt, FLYGPOST på den. Det satt även läder-
remmar runt cylindern. Han öppnade ett lock och sköt in
det ihop rullade pappret i den, och satte sedan tillbaka
locket. Med några kliv närmade han sig Gambi.

- Se så, upp me ena benet så jag kan sätta fast den. Gambi
lyfte villigt högerbenet så att Roffe kunde spänna fast röret.

- Klart, nu äré raka spåret till häxan. Se nu till att komma dit.
Lycka till. Gambi reste sig upp, bugade åter igen mot Staren,
suckade och sa.

- Farväl min sköna må jag åter förunnas lyckan att återse er.
Staren kråmade sig, slog blygt ned ögonen, men svarade inte.
Gambi tågade snabbt ut genom porten och flög målmedvetet
iväg mot den Mossiga Stugan där häxan bodde.
Inne i grottan började alla livligt diskutera om allt som rörde
kusligheterna i Landet Långt Borta. Kaminen sprakade, te-
kannan tömdes och staren pickade i sig de sista smulorna av
Roffes havrelimpa. Men det dröjde inte alls så länge innan de
avbröts av en ljudlig smäll som ekade på kopparporeten

- BADOOOONG!

Sedan hördes en röst som skrek.
- Rackans kvastans elände...försöker du ta kål på mig.

Stolarna skrapade ihärdigt när de allihop reste sig upp
för att snabbt ta sig till kopparporten. Roffe började genast
att skjuta upp den....men något tog emot....så han tog i lite
extra.

- Stopp, stopp å belägg....ni knuffar mig över kanten. Roffe
avbröt sin manöver, då tryckte alla nyfiket ut sina huvuden
genom öppningen....Skatan, Gnylt, Roffe och Staren som
dessutom flaxade ut.
De fick se Huga-häxan kravla på entrens golv med Gambi
som försökte hålla henne kvar där.

- Men va i all´sin da´r, utbrast Roffe förvånat. Till slut
reste sig häxan mödosamt upp och rättade till kläderna.
När dörren äntligen kunde öppnas helt såg de häxans
katt Kulan sprattla några trappsteg ner, med kaffelocket
hängande snett på huvudet. Han jamade ilsket.

- MJAUUUU...vicken jamande kramande krock....annan
bannan tur man satt i kaffekannan.
Det sköt nästan blixtar ur Hugas ögon när hon ilsket
muttrade.
- Kvasten ä bångstyrig, knas me gyro å ABS...vill inte
bromsa i tid. Hå, hå,hå in skall vi väl ändå gå.

De tog sig alla in i värmen, med katten Kulan i släptåg,
som haltade och stretade med kaffekannan efter sig.
Väl inne kurade Kulan belåtet ihop sig, med ett kurrande
läte framför vedkaminen.När de samlats vid bordet
började häxan plocka och rota i sin slitna medhavda väska.
Upp kom en kristallkula, en Kinesisk PC av märket
HU-Å-HEJ, ett tangentbord och sladdar. Hon anslöt alla
delarna till kristallkulan. Gnylt kliade sig i det spretiga
rufsiga håret.

- Va, va ä dä hä för troll-tokiga mojänger?

Häxan log och tittade pillemariskt på honom.

- Jo, jo ...se´ru, vi lever inte på stenåldern längre. Man
måste hänga med i svängarna. Sedan började hon trycka
på knapparna. Det BLIPPADE, BLOPPADE och till slut
PLOPPADE en 3-dimensionell bild upp ovanför kristall-
kulan. Alla tittade andäktigt på den.

MY FACE HÄXORNAS DEJTINGKLUBB stod det. En
rad under syndes texten HÄXAN HUGALIGEN 8
TRÄFFAR.

- Nej, nej, va ä detta? Ä de nå´n som narras i rackaspel
....som vill spela mig ett spratt....me de härá tramset..
Häxan blev högröd i ansiktet, trots att hon försökte
dölja det. Hon tryckte snabbt bort bilden. Bakom henne
växte leenden och menande blickar, ja till och med ett
litet försynt fniss kunde höras.
Huga-häxan hostade och harklade sig.
- Så´nt trams....nu kör vi igång. det var visst Lointana
och Ljusalvernas problem med ondskan ni ville få
klarhet med.





Fortsättning följer i del 6