Min diktaråder är så torr som snus
och versens vågor svallar inte längre.
Min fantasi är mörk trots solens ljus
och tanken blir allt tommare och trängre.

Just nu har diktens flöden sinat ut,
min inbillning tycks domnad och besegrad.
Min tankes fattigdom har täppt min trut.
Jag skådar diktens skepp som akterseglad.

Kanhända andens vind ännu en gång
skall blåsa liv i mina fallna segel
och ordens flöde, fantasi och språng

skall återfå sitt blänk i själens spegel.
Måhända dessa raders bleka sång
en gång skall smältas om i diktens degel.