Vandrade hem under snöflingornas hav
jag älskar dessa vackra små glittriga kristaller
gatorna var tomma och tystnaden tonade fram
det vita landskapet som ett glimmande stillhets täcke
ju närmre mitt hem jag kom såg jag en man sitta ensam
på en bänk vid ån som flyter igenom lilla staden
en cykel full av plastpåsar stod bredvid honom
framför hans fötter låg ett antal änder och man
kunde höra vattnet spela sina mjuka toner
undrade varför han satt där i kylan och gick
fram och började samtala med honom
han berättade lite försiktigt saker och ting
han hade boende anhöriga men att det fanns problem
märkte av att han hade det lite svårt och frågade
om han ville ha en banan en clementin lite marzipan
som jag bar i väskan och ett leende lyste upp
innan jag gick gav jag honom några värmande ord
han tog mig i hand och tackade för att jag stannat
för mitt vänliga bemötande och trevliga sätt
mitt hjärta blev så varmt så det ångade i kylan
du är inte ensam sa jag, änglarna är dig nära
och jag kommer spana efter dig igen
tro mig, jag kommer kolla dig
tack hördes tillbaka..







mare