vardagen den rymmer 

både glädje och bekymmer

livet stundom kan vara grymt 

av glädje inte en skymt 

onda ögat någon kastat

sedan ljudlöst hastat

frågande man står där undrande 

det här är ingen beundrande 

andra dagar skiner sol på himmel blå

vem kan vara tungsint då

livet ler och livet leker 

det min hud smeker 

allting känns så väldigt lätt

allting känns bara så rätt

de dagarna jag sparar i mitt minne

de dagarna gläder mitt sinne

när livet känns svårt och meningslöst

jag glädjens känslor förlöst

när dysterhetens spöke sig visar

jag honom bestämt förvisar

döden vill jag inte tänka på

låtsas jag inte kan förstå