när mina vänner glider ur mina händer och jag glider runt på hala trottoarer i nattens svidande kyla blir fler lögner hopade. blir frivilligt och ofrivilligt vän med mina vänners ovänner och inser att de är mina vänner trots alla knivar i ryggen de delar ut. jag är så tom att jag inte längre kan bli sviken och jag är så kall att jag inte längre kan bli sårad. när jag blev den yngsta bland de äldsta fick deras respekt mig att bli blind men trots det kände jag ingenting när de bröt sönder band mellan mig och min krets. jag dämpar allt med sex och pulver men nätter vakna kan jag inte vara instängd i mitt hem för jag klarar inte allt tryck över mitt bröst som alla insikter ger när man går ner, och nu när jag knullat hans vänner och skålat med hans ovänner så ber jag någon ta fram sina verktyg när vi står i badrummet inlåsta. Förstörd vill jag sluta för det var så jag började förklarar jag för honom när han hittar venen och nu känner jag att den oskuld folk säger kan tas är tagen. Hans vänner kommer alltid vara hans vänner men jag kommer dö en dag. I deras ögon och i denna värld och vilket som kommer först bryr jag mig inte ens längre om.