Minns flickan i sången
Hon så ensam vid perrongen
Hade då förlorat allt
Vinden blåste kallt
Tårar blev till iskristaller
Mörkret som sakta faller

Alla strider mot systemet
Där du alltid var problemet
Tidigt vilsen i fel kvarter
Där inte ens prästen ber
Här är dom, ingen vill ta ansvar för
Där samhället inte något gör

Ingen som här ser något fel
Av samhället blir dom aldrig en del
Nej det här är inget dilemma
Ingenstans du kan kalla hemma
När låten sen plötsligt tog slut
Då du kasta dig framför tåget ut