När döden bjuder handen
ska jag tänka
på Dalai lamas milda ögon
och vilda skratt
Det är en bubbla;
transparent, glimmande
klar i det ljudlösa sorlet
av sfäriska ytspänningar
i medvetandets salar
Runt den Internationella Rymdstationen
hovrar två austronater
i en stillastående rörelse,
nittio minuter per varv
runt Tellus glimrande kuvös
Det är en annan bubbla:
ljudlös i ljusfloden
i någons föreställning
I sista mars vintriga solhage
går hästarna
från höet kl. 6
till kl. 10:s hö;
fjordingen, islänningen, shettisen,
med stjärnan i solsystemets mitt
blänkande från ögats yta
Det är en bubbla
på tidens framfus,
i hovskrapets lugna nu
När jag föds
ska jag dregla och skrika
i jakt på fonem och världsbilder,
förutskickade
i vita ytors tecken
av blyerts
medan råsaftscentrifugen varvar upp
i Niemisel