Jag flyger kropp
på vind av tid
genom euklidisk geometri,
i Merleau-Pontys fenomenologi;

ögon tar stöd
i folkvandringars och meteorskurars
vanmäktigt vida syner;

öron hör sig fram
i villande skogar
av sjungande stämgafflar;

fingertoppar palperar
planetskrovets skrovliga sfär;

hudkostym smakar värme, kyla
och luftens tryck ur atmosfären;

kroppsmassa samlar tyngd
till Homo neanderthalensis och Homo sapiens fotavtryck
i leran vid älven;
älgvandrings vindel i snön;
spårstämplars animaliska vinterskogskoder;
skidspårens jämlöpingar bort genom vintigheten

näsa vittrar nattyxne
och liksvamp
ur sommarhalvårets änge och dunge;

tunga söker sött,
salt, surt och beskt
som en orm
i kvällsgräsets prassel;

men tids och rums exteriör
skiftar plats
med härs och nus interiör
i flimrande fram och åter
tills dualismens skenbarhet
uppenbaras
och alla platser visar sig vara här;
alla tider nu
medan Alan Watts skiner solen
obekymrad om hur