Himlen jäser regnstinn och kvällsnära. Ödsligheten brer ut sig som en gryningsäng under mina flanerande fötter. Plötsligt skrålar det mellan husväggarna. En man kommer vinglande över gatan. Jag skräms över vår ensamhet. Sen ser jag det. Barnet i hans ögon. Han höjer sin flaska mot mig och sluddrar "va é klockan? Schka ru ha en sup?" Sen passerar vi varandra och jag vet. Tiden har han redan glömt.