när du försvann ut på havet
rapporterades saknad
var förlusten ordlös
den gick inte att tala om
eller ta på
Livet vid havet och stranden
var bandet till hoppet
att du skulle bärga livet
Sa någon ordet kärlek
då brast jag i gråt
ångesten droppade i sanden
när jag såg ut över havet
visste inte om eller när
vi skulle ses igen
Om jag tänkte du var borta
för evigt, då drunknade jag
i sanden, låg på knä
såg in i solnedgången
såg de tomma åren
Havet var vresigt den hösten
vindtunga vandrare styrde mot lä
kämpade mot nordanvinden
på sin väg mot fyren
som blänkte på klippan
Ofta genade jag genom vindarnas by
när jag gick mot havet
Under hösten
var sommarstugefolket inte där
fönstren gapade tomma
tunga hammarslag ekade
i tystnaden
Hantverkare
var sommarens
och hoppets andetag
inför nästa vår
Jag stod vid stranden
och väntade
på din återkomst
till livet