Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Efterord till en oskriven bok

Det finns oändligt många sätt att bygga upp en text. Skrivarbetet innebär både att man utforskar formen och stoffet. De flesta författare har en idé om textens syfte innan de börjar skriva, en berättelse som de fångar i ord. Så är det för mig också ibland. Men oftast är det ord direkt - texten föds i samma stund jag formulerar mig. Råmaterialet har naturligtvis funnits i mig, men texten föds i stunden. Ofta överraskar den mig. Känslan av att den kommer utifrån eller från en främling i mitt inre är tydlig. Där nånstans finns min starkaste motivation. Mina textsamlingar brukar bestå av ett trettital texter utan inbördes samband. De pendlar mellan ämnen och stilar. Inga personer återkommer mellan texterna, inte ens jaget, som är lika fiktivt som alla de andra. Ganska många av texterna är fragmentartade och en del är abstrakta eller rent ut sagt konstiga. Mina texter liknar poesi eftersom inget händer. Bäst tycker jag om de korta, underliga, skadskjutna - fast det behövs längre också i en bok för läsaren att vila i. Som affärsidé är detta dödfött, som personlig upptäcktsfärd givande. Eftersom jag har ett heltidsjobb vid sidan om behöver jag inte bry mig om den ekonomiska aspekten. Jag skriver ner texterna i den takt de kommer. Att låta någon av dem slinka undan skulle kännas som en besvärande förseelse. Det känns som om jag gjorde något mycket nyttigt men det är svårt att motivera. Jag skrev en text en gång om en man som letade bärnsten på stranden fast han redan hade flera hinkar på vinden. Kanske handlade den om skrivandet.




Prosa av Peter Dickson
Läst 269 gånger
Publicerad 2019-02-10 11:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Dickson
Peter Dickson