Stilla med försiktig blick
Min blåa iris låter de sköra färgranna vingarna slukas
Som mjuka oregelbundna andetag
Förföriskt låter solens sin värme ge färgerna liv till blåvingens skönhet i skir vårgrön sal klädd i spirande,virvlande glädje.
Ändå vaggas jag stilla in i värmen,mjukheten.
Mitt sinne låter sig lugnas tills det hittar kraft i stillhetens drömska energi.
Jag blir stark i det blåaste djupet fast mitt yttre så stillsamt och sårbart mjuknar och värmen sipprar som en stilla rännil genom hela min uppenbarelse

stilla
tyst
varmt

tiden upphör
tankar upphör

jag är allt
eller inget

Jag är