natten har inget att förlåta eller ångra
hemvägen mellan lägenheter och liv
fötterna, fukten

här är allt så likgiltigt, ändå delat
för vem lyser blåljusen och för vem
tjuter sirenerna som alla hör?

jag är inte rädd
inte för natten och inte för människorna
inte för döden och inte för mig själv

jag lyfter blicken och ser min like:
månen som töms och kroppen gör sig redo