Så sade du sanningen om jordens plåga. Tack för det. Många fler

borde se sanningen.

Eviga hyggen.

Bergen har kala hjässor; var hänger månen nu sin skära i kalla

vinternätter Det är inte oviktigt.

Rovfågeln svävar i hotfulla svängar, var gömmer sig mössen som

skrämda flytt. Det är inte oviktigt.

Stubbarna saknar sin stam och krona.

Vem sjunger en susande sång under stjärnorna, det är inte oviktigt.

Stigarna trycker under sly och bråte.

Vem minns deras vindlande gång, det är inte oviktigt.

Vindarna drar hemlösa, söker seklernas visdom, seklernas visdom

Ensamma minnen i mossorna gömda.

Frötallens krona bugar i stormen, på eviga hyggen.

Seklernas visdom och tysta ro

fallit för kapitalets frossande rovdrift.

Stubbarnas årsringar, stubbarnas rötter minner om skogens sjungande

kronor.

Bergen har kala hjässor på eviga hyggen,

Eviga hyggen, eviga hyggen, eviga hyggen.

Jorden vi ärvde, jorden som vi skall överlåta, med eviga hyggen eviga

hyggen, eviga hyggen,

Frossande rovdrift.

Tack för din insändare Anna N.

A-Mi Andersson, B juråker