Ur texten hoppade en groda och 

vid ytterdörren stod miraklet, min 

fot under kram i hiss- nedböjd. 

Mitt liv. Nutid där tår kan trassla sig 

i henne.  Med sådan blick att Ferdinand 

tidvis rastlöst förvirras. Himlens nyanser 

skillnader i kärlek saknaden så uttalat

djup. Mitt barn gungat resterna. Lagt

vägen.