Det finns en metafor
Jag inte förstår;
Öppna och stänga dörrar
För vart jag än går
Mitt i nyllet
Nästa metafor
Endast för helyllet

Svängdörrar däremot
Det vet jag vad det är
In och ut ur mitt liv
Inget slår rot
Ett finger, en fot
Det svänger
Hårt emellanåt
Ett j@^/a liv som tidsfördriv
Utan förlåt

Ränderna går aldrig ur
En maska i strumpan
Mascararandigt ansikte tar sikte
Pladask, dörren rask
Lillstumpan på rumpan

Till och med kylskåpet
Har svängdörr, men saknar list
Den satte sig på tvären sist

Stora ladugårdsdörrar
Går av på mitten
Redan på min farstukvist
Som tack för titten

Och garderoberna stängs
Står och slår
Av allt som trängs
Åh, om de haft lönndörr!
Istället är de av spegelglas
Som otaligt gått i kras
Och otåligt väntar olyckan; 7×7×7
Ja, det är köbildning nu

Spegeldörren är konkav
En svängdörrsgrav

Skjutdörrarna avfyrar en salva
Fallucka ner genom en saloondörr
Sånt från förr som saknar bakdörr

Till sist en gallerförsedd
Jag börjar bli en van veteran
Men ändå alltid lika oförberedd