Ensam sitter jag här igen.
Muttrar dom känner inte mej.
För blyg för att prata, så sitter jag här och väntar.
Finns det ingen som vill prata med mej?
Är jag verkligen en fara för dig?
Ensamheten äter mig, tystnaden gör mej döv. Ett tomt skall är det ända kvar.
Nu på min favorit plats jag står . Munnar som rör sig och folk som springer.
Ett sista steg jag tar var det bästa jag nånsin tagit.
Lättad jag känner, vilken fantastisk dag.
02-15-17

Av: Chaiya