Jag ville så gärna ha en lillasyster.

Det kändes som jag alltid hade en
tyngd i bröstet, vid hjärtat av ledsenhet.

Jag frågade mor, gång på gång
om min bror och jag inte kunde
få en liten syster.

Mor sa att det kunde vi nog inte
tänka på att få:
"Den lille pågen fick ju inte leva, jag har
inte så lätt för och få glytta, di kommer
ud för fort".

Jag gav mig inte, bad mor igen och igen.

"Kanske, kanske, kanske", sa jag.

En dag i köket hade mor något att berätta,
mor sa att hon hade ett barn i magen,
det var inte alls säkert att barnet skulle
klara sig så jag fick inte hoppas för mycket.

"Men, kanske, kanske, kanske", sa jag.

- "Kan du nu gå ud och sätta smörlådan
på milkabored."

Jag sprang ut med den bruna trälådan, som
far gjort, för att ställa den på mjölkbordet.
så att vi skulle få ett kilo smör med mjölkbilen på eftermiddagen.

Mina ben kändes så lätta att springa med
och det tunga runt hjärtat var borta.

"Kanske, kanske, kanske" sjöng det inom mig.

Jag skulle få en lillasyster!