När jag bände upp mitt ansikte
Mot luften
Var allt en ogenomtränglig väta
Det påminde om en plats
där ett enda andetag hotar dränka dej
Men det var skönt
Och rent
Som bomullen de framgångsrika
doppar i syra
Och täcker ögonglobshuden
För att dölja årsringarna
Som fortplantar sej i ansiktet på oss alla
Känslan av sönderfall
av att bitvis plockas isär och
pluggas ur
Kom samtidigt som insikten
Det är bara en fråga om när
Om vem av oss
som går under och sönder
Först för
varje dag blir barriären tunnare, huden tunnare torrare
I sprickorna
kan vad som helst ta sej in
Eller ut
Jag kommer gå sönder, det händer nu
och det hände förut
Och oupphörligen
Men det är svårt för oss att se
Så många små molekyler i rörelse
Så många små partiklar i förfall

de ska alla passera bortfrätta tårkanaler
i raka, vassa led