Jag sluter mina ögon...
... först ser jag ingenting. Men sen börjar olika bilder att flacka framför min inre syn. Jag sitter stilla och bara betraktar det som kommer upp.
Efter ett tag befinner jag mig i en stor lövskog.
Jag tänker på Kanadas skogar fast i en annan tid.
Snart skymtar jag en bäck
och där sitter du tillsammans med din dotter.
Du har långt mörkbrunt hår och bär handsydda
beiga kläder. 
Det är tidig sommar.
Det ser ut som att du sitter och tvättar kläder.
Allt känns så rofyllt. Ni är lyckliga. 
Din dotter går balansgång på stenarna
som ligger längst kanten av den lilla bäcken.
Men det är lite suddigt för fokuset ligger på dig.
Du lyfter din blick och ser på mig
med dina klara vänliga ögon.
Nu ser jag dig så nära.
Jag kan känna din utstrålning av kärlek
och ödmjukhet. 
Du är så fridfull, lugn och trygg.
Åh vad jag har saknat att bli sedd...
av dig.
Allt bleknar...
Men när jag öppnar mina ögon
kan jag fortfarande se dig. Jag kan se hur du ser på mig.
Jag kan känna din kärlek och ditt vänliga sinne
inom mig.
Jag blir berörd till tårar när jag inser att jag alltid kommer bära dig med mig.

( Från ett tidigare liv då jag satt vid bäcken och tvättade kläder tillsammans med min dotter.... )