Är jag skuldfri hos er?
Har jag någon skuld att betala?
Är min skuld något man kan förstå och ta på?
Är jag skuldfri inför dig?
Vågar du tro att jag är en människa med värderingar
som gör att du kan lita på mig?
Är jag en kvinna utan skuld?
Kan jag frigöra mig från den skulden jag känt
från den dagen du övergrep dig på mig?
Kan du erkänna mitt värde utan att se min skuld?
Kan jag ta på mig skulden att utsätta mig för
situationer som är traumatiserande?
Är jag skuldfri inför mig själv,
således ej behöver straffas
för övergreppet jag tillät dig,
genomföra på mig, gång på gång?
Är det inte min medverkan
som utgör grunden till min skuldkänsla?
Var jag ej förmögen och saknade gränser,
då jag blev försmådd, övergripen, lurad?
Visst är det jag som måste
dra mina gränser
även om det är du som är gränslös?
Kvinna som skändas och övergrips!
Den andra har ju också en vilja och
gränser.
Har du skadat någon ofrivilligt
och fyllts av ånger
inför detta minne?