Vi kommer till Stockholm och spelar, låter det i min telefon-
Kommer du-
du blir uppsatt på gästlistan och det blir efter häng i baren

Tar bilen in mot stan, parkerar i en förort nära tunnelbanan-
kliver på första bästa vagn in mot söder

länge sedan jag åkte tunnelbana nu, det har mest blivit bil när jag ska i väg någonstans på kvällen-
bussarna är så sega när man bor en bit ut på landet-

Skönt att komma ut och lufta vingarna och kanske ta en pilsner i stan, vi får se hur landet ligger när jag kommer fram

Tunnelbanan är glest befolkad, gott om säten att välja på-
efter vägen in mot staden kliver nya ansikten på, få kliver av resan-
Det är efter arbetsdagen slut människor med ryggsäckar och axel väskor som åker, trötta ögon som stirrar ner i sina mobiltelefoner

Ett gäng glada tjejer i övre tonåren kliver på, glada och intensiva i sitt språk-
doftar starkt parfym och cigarettrök hänger kvar i deras kläder-
äventyr ligger skrattande runt deras auror, dom är hårt sminkade och spanar runt i vagnen, ser bort mot några killar, tisslar tasslar och fnittrar

En äldre tiggande kvinna med släpfot kommer trålande genom vagnen, hon luktar sorg och desperation har en mugg av papp i handen-
hon mumlar maniskt på en ramsa på ett språk jag inte förstår och jag börjar att tänka på målningen grind slanten

Så kommer tåget fram till stationen där jag ska kliva av, det är glest med människor på perongen, en rulltrappa är stängd med avskärmande skydd, man hör dova metalliska ljud och en tung lukt av svetsrök och varm metall fyller luften




Möter mina musikant vänner utanför entre dörren, det röks cigarill och laddas inför kvällens gig, stämningen är god-
Skratt och omfamningar, gott att se dig fraser och äkta genuin glädje


Kvällen blir ung för mig, jag är för trött för fest och för snål för en taxi, och för lat för att orka ta bussen i morgon och hämta hem bilen i från parkeringen-
tar farväl av mina vänner, känner mig glad och tänker på konserten på vägen mot tunnelbanan och blir behagligt varm i magen

Tunnelbanan skramlar in på stationen, klockan är på gränsen att byta dygn-
En vinglig man strular runt på perrongen och det ser ut som om han ska åt samma håll som mig, han tar rygg på mig, luktar starkt av sprit och andas med tunga lungor och kryssar sig fram mot dörren-

Tar skyndsamt plats på första bästa lediga säte och sätter mig ner-
ett par, en man och en kvinna som ser förälskade ut ojar båda till av den omilda starten-
mannen och jag byter blick och han skakar lätt på huvudet och säger, en händelserik afton det här och ler lite i mjugg-

på golvet mitt i mot mig ligger en tom ölburk och en avbruten cigarett och skräpar tillsammans med tobaksflarn och en skrynklig kvällstidning

Jag blundar till en stund och tänker på mina vänner igen och går igenom kvällens händelser-
det kommer upp musik i mitt inre

Kommer hem vid tvåtiden på natten, kokar en kaffe och tar en sen smörgås med leverpastej, sätter på datorn och skriver en stund på Poeter.

© Björn Karlsson 2019
Foto: Björn Karlsson 2012