En uppslagen bok, en gryta svart av sår
vallmokapslar i en flaska
ett fågelkranium, okända ben, en doft av kall lavendel
täcker natten med sval salva, kapslar in,
återförenar med drömmen
rönnkvistarna i hennes hår, de skrynkliga små bären
jag är slutet på den här familjen
jag är inte den sista av oss
klockan som räknar nätter
kalla mig inte för hjärtat
jag är inte ditt hjärta, inte mitt hjärta, inte ett hjärta
inte köttet som lever i bröstet
inte metastaserna, de trevande spröten
jag ser den här världen
mina ögon är livsfarligt blanka
febern innanför pannbenet
bokstäverna längs dina armar
om du minns mig som ett ärr som bleknar
om du minns mig som ofullkomlig
om solen sköljer oss i mjuknande längtan