Du skriker med en målbrottsröst
som lemlästar mig mentalt
och jag suger på minnet av hur vi brukade vara innan vi fick varann att gråta

varannan gång vi sågs

istället tänker jag det elakaste om dig jag kan
du är bara en missbrukande mytoman med händer som aldrig fått mig att komma

jag säger det inte högt
men det ger mig ett tyst övertag
i vår oändliga maktkamp

för ingen av oss är lyckliga
men det vi har är nedbrytbart
underbart
vi kallar det kärlek