Jag gick gatan fram letade efter en adress,
Jag hade fått beskrivet hur porten såg ut men inte mer.
Där var den stor och tung av ek , låst förstås.
Jag väntade länge till sist kom det en man,
vad väntar du på sade han
att få komma in förstås sade jag.
Vet du vad som är där inne sade han
nej svarade jag men har fått rådet att
uppsöka porten och gå in.
Vad är ditt problem ?mitt problem är världens elände sade jag.
Han såg bekymrad ut , gillar du dig själv? nej svarade jag.
Då är det ingen ide du går in här, varför då frågade jag,
det kan jag inte svara på sade han.
Jag vill ändå in sade jag ,
OK sade han och släppte in mig , men skyll dig själv.
När jag kom in såg jag en massa människor
som såg ut som skuggor ,dom gick omkring
till synes planlöst, en del mumlade ramsor
om och om igen.
En man i en vit rock kom skyndande,
du är väntad, välkommen sade han.
Jag är läkare här och vi skall ta väl hand om dig.
Jag tittade närmare på honom, han såg inte alls ut
som en läkare, snarare som en jesusfigur men långt hår
och insjunkna kinder.
Jag började få farhågor, var har jag hamnat,
kanska borde jag inte vara här,
du behöver inte oroa dig, vi kommer ta väl hand om dig sade han
med ett leende som gjorde mig ännu oroligare.
Följ med mig så får syster visa dig ditt rum.
Rummet var alldeles kalt vitgrå väggar, en stol en säng och ett litet
skrivbord, på sängen låg det sjukhuskläder och tofflor.
Du får ta på dig sjukhuskläderna för här är inga privata kläder tillåtna sade hon,
du får prova om dom inte passar så säg till, men dom är av multistorlek könsneutrala och passar de flesta.
Jag stod alldeles förstummad, vad var detta, var har jag gett mig in på.
Så fort hon gått så gick jag ut från rummet och följde korridoren till utgången,
dörren var låst jag skakade den, men den gick inte att öppna hur jag än försökte.
Just då kom en av skuggorna och öppnade dörren och jag smet ut,
den gick tydligen att öppna utifrån men inte inifrån.
Skyndade mig över gården fram till ekdörren, den gick inte att rubba.
Jag vände mig om och hörde syster ropa, kom tillbaka här kommer du inte ut
du måste stanna här till du blir frisk.
Jag tittade mig förtvivlat omkring, en av skuggorna kom fram, hur står det till
sade han med knarrig röst,
han hade sjukhuskläder som var alldeles för stora pottklippt hår och stora öron.
Jag vill ut sade jag, det går inte det är omöjligt sade han med ett snett leende
och förenade sig med de andra skuggorna på gården.
Gården var omringad av höga murar med taggtråd längst upp
alla fönster var försedda med galler.
Jag gick till mitt rum alldeles uppskakad och började gråta,
syster kom in , såja sade hon tröstande din behandling börjar i morgon var inte orolig, jag vill ju bara ha slut på allt elände snyftade jag,
så ja , det vill vi alla sade hon.
Ta det här, hon gav mig en liten bägare med en brun vätska,
så sover du gott i natt.

Jag vaknade badande i svett , vilken märklig dröm jag hade.
Skyndade till jobbet.
Hej , sade jag till syster Inga som satt på kontoret, allt lugnt?
Jo allt har varit lugnt i natt, men vi fick in en flicka sent i går hon ligger på femman,
hon lider av kraftiga vanföreställningar, hennes föräldrar kom in med henne,
tror att hon är suicid benägen.
Vilka vanföreställningar lider hon av frågade jag,
hon yrar hela tiden om det måste bli slut på allt elände , bli fred och sånt.
Det låter allvarligt sade jag.
Hon börjar sin behandling så fort som Dr. Jansson kommer , då hon är suicid benägen.
Vi är ju specialister på vanföreställningar här på kliniken, så det kan vi nog få bukt med.
Jag gick in till femman, där låg hon liten och spröd med långt ljust hår över kudden,
hon såg ut precis som mig när jag var liten.
Hon sov fortfarande djupt av sedativen som syster Inga gett henne i går kväll.
Jag gick ut ur rummet, satte mig på en stol alldeles matt,
måste byta jobb tänkte jag.








,