... alla dessa människor
som vet att föra sig
så som med det där
med att le
med hela ansiktet
inte bara när andra är med
utan även när de talar i
telefon eller mobil ...

Men ju fler det är
som ler så där
desto mer
känns avsaknaden
av verklig närvaro
och äkthet ...

- Det är som om
det väsentligaste är
professionell perfekthet
snarare än 
att man ler med kropp och själ
och därmed fyller sitt leende
med verklig mening
i självklar förening ...

Å andra sidan
blir det ju med
professionellt perfekta leenden
rätt snyggt och representativt
när det fångas på fotografi ...

- Och fotografier är ju mer
avsett för minnenas arkiv
än för att fylla pågående liv
med sånt som skänker
och sprider glädje och livsenergi ...

- Att då le med hela sin kropp och själ
så som det högst sannolikt 
från allra första begynnelsen var tänkt
vore ju ett fruktansvärt slöseri
med den dyrbara tid livet oss skänkt ...

Eller ...?