Jag minns det min bonusbror berättade för mig en sommardag:

På en sommarkväll som nu passerat för länge sedan hade bussarna slutat gå, på andra sidan sundet var han då.
Han stoppade allt i en plastsäck och dykte ned i det mörka vattnet.
När han kommit till den rätta sidan tog han säcken och sprang naken hem till vårt hus.

Ingen såg förutom några byggarbetare förstås, för solen höll precis på att gå upp.

Jag kan föreställa mig hur han sprang där i den lilla skogen, där fåglarna kvittrade och barr stack hans fötter, hur han sprang förbi de stela villorna utan att sig bry och hur han kände en eufori.

Ja allt det han berättade om är något jag bara kan fantisera om.
Kanske simmar han över sundet igen någon dag, men det dröjer nog ett tag.