Så har vi knallat upp till skoaffären igen, för nu är det nästa säsong. Förra gången fick vi en storlek större av våra vanliga läderstövlar. Det är sådana tråkiga man har hela vintern. Klumpiga att pulsa omkring i... fast inga snören, bara att stoppa i fötterna så är det färdigt. Nu ska jag få prova gymnastikskor, för våren har sprungit ut! Men härinne är det trångt, med många lukter av skinn och gummi som ska samsas längs de smala hyllorna.... inte alls så luftigt som i sportbutiken vi besökt en gång.

Våran skoaffär ligger före man kommer till trappan, den med tre långa stenblock som leder upp till tobaxaffären. Däremellan ligger konditoriet, så det här är närmare Konsum till. Vilka gympadojjor vill de att jag ska vilja ha?? Har aldrig haft dessa sorters skor på mig förut. Alla fyra ser splitt nya ut. Kanske blir det Lejon eller vad de andra är för märke? Fabrikat! som mamma säger, fast hon mest använder enklare ord. Modeller, säger tanten som jobbar i butiken. Jag har massa klistermärken hemma, men det är en annan historia. Det finns skor med kardborrband också - hur kan sådana modeller sitta kvar på fötterna när man springer??

Den pigga tanten som hjälper oss att känna var tårna slutar heter Ingela. Så kallas också hennes skobutik, där hon är sitt eget biträde. (För att inte tala om min lekskolefröken Ingela! eller hon i Brobergs sång.) Det plingar i dörren när en till familj stövlar in. Nu blir det riktigt trångt härinne... man kan knappt längre sitta på pallen och prova. Lejonskorna passar i varje fall bra på. Ingenstans klämmer det, tror jag... Fast hur ska mina fötter få plats att hoppa runt nu på denna lilla plätten?! Heltäckningsmattan är dessutom fylld med fyra öppnade kartonger, varav två för min syster som prövar sandaler.

Som om tanten läst mina tankar plockar hon glatt undan kartongerna, till uppepå disken istället. Vi rättar till den där tungan ovanpå skon. Mamma och biträdet är överens om att den heter plös. Men jag fortsätter att kalla den fontän. För så måste jag ha fått för mig någon gång att det är : Fontän! Och då är jag allvarlig. Emellertid Ingela som visar sitt leende lite lagom hela tiden, kvittrar nu till i ett förundrat skratt. Plös vet jag inget om. Plötsligt har vi hursomhelst köpt ett par snabba skor.