Den långa, vassa blyertspennan
från Faber-Castell
raspar
sinnets avsikt
genom kroppens motorik
över tomma sidor av papper
i ett försök att fokusera liv och tid,
livstid,
i blyertsens nuvaro
i anteckningsbokens här,
i tystnadens avlägsna enstakenheter
häromkring;
en bil på avstånd
ute på 53:an;
ett odefinierbart buller
hos en granne;
ett sus i en ledning;
avloppens bullriga transporter
av fekalier och urin;
ett glest regn som avtar
över huskroppens istadiga
bunkring av människor,
av hushåll
just när Irvine Arditti sänkt violinen
efter John Cages Freeman Etudes

men härets och nuets karaktär
i det jag nedtecknat
har ohjälpligt skiftat
under ögats sök
och mindfulness är en rörelse
från inget till inget;
en resa; inte från, inte till