Vi frågade efter en som påstås veta
varför våra själar som skapar vår
verklighetsuppfattning formats lövtunn
så att de enbart blir en skugga av morgonljuset
Men vi fann hen aldrig
En del höll före att vi enbart hade till uppgift
att åstadkomma minsta möjliga friktion mot världen
Andra att vi egentligen inte existerade
utan vår värld var en stor illusion
Men det förklarar egentligen inte varför gudarna ser till
att vi ständigt tvingas flytta på oss
antingen genom tvång eller
erbjudanden vi inte kan motstå
Därmed har vi egentligen inga minnen
från någon plats eftersom närvaron bara
varat mer än ett dygn
Kanske skulle det bara vara så
för sedan stängdes vårt medvetande bara av
för att i nästa ögonblick öppna våra ögon
för en helt ny miljö
Därmed har vi ingen sorg och ingen
glädje heller
Vi bara existerar
Vi får dock inte vara frispråkiga
eftersom vi ständigt försöker fly miljön
Men efter en tid förstod vi
att det krävdes mycken list
att komma ut därifrån
så vi har nästan gett upp