Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fin

Händerna på min rygg och i mitt hår. Läpparna på mina. Trycker mig mot sig, närmare.

Händerna i hans hår. Läpparna på hans. Flyttar närmare i hans knä, närmare.

Andas, ler, skrattar, biter mig i läppen.

Jag vet inte vad han ser då, men han ser allvarligt på mig, som att han ser hela mig. Varenda litet sår, allt bagage, stressen.

- Du är så fin!, säger han och jag vill aldrig vara något annat än ´fin´igen.




Fri vers av brist
Läst 173 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-03-18 23:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

brist