“Världspoesidagen”

Denna dagen skriker efter uppmärksamhet
Vittnar om ett gyllene tillfälle
att käfta emot uttrycket:
“att tala är silver men att tiga är guld”

i uppehållsrum, väntesalar,
på kontor,
Överallt viskas det...
så öronen blöder

Vi bildar pakter, talar i gåtor
Kastar slängkyssar i matsalen
ryggdunkar i omklädningsrum och
Sprider rykten

och staden den lever,
utanför stora fönster
innanför strama väggar
och genom glasdörrar

i det dunkla

Där vi delar wifi
men undviker att dunka in i varandras axlar
i hissen, blanda odörer på tunnelbanan
Nån luktar kräk,
Nån doftar sköljmedel
Nån stinker rök,
Nån luktar svett,
Nån doftar Du

Alla städer låter olika
Nån bor granne med “Big Ben”
“The City That Never Sleeps”
Nån hoppade nyss på tåget
till huvudstaden i Costa Rica
Kontorsnissen, lapplisan
Advokaten, barnmorskan
Kassörskan, kyparen, modellen



Vi jobbar alla mot klockan
Vi har alla en deadline att hålla,
en story att berätta

och om du lyssnar riktigt noga
kan du höra när världen håller andan

Så stående ovationer
“Tack” till min mamma, pappa
Mina bröder, (mina systrar) för ert tålamod!

Men framför allt tack till alla Ni
Som sårat mig från djupet av mitt hjärta
Argumenterat emot mina kramar
och käftat emot mig med kyssar

Som visat att allt är INTE bara
Svart på vitt

Utan en salig blandning
och att det finns en fin linje mellan
hat och kärlek

vi kryddar livet med