Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Redigerad text från 2019 (p.g.a. coronapandemin). Versmåttet är s.k. distikon (omväxlande hexameter och pentameter).


PÅ KOLONILOTTEN, 2020

Dagen är solljus och varm och de tokiga humlorna vimsar
runt i sitt surrande rus, studsar mot spadar och bord.
Vi sitter lata en stund medan redskapen vilar mot väggen,
mumsar vårt medhavda bröd, dricker vårt kaffe därtill.

Är inte tillvaron bäst när den blandas av vila och möda,
när någon värkande rygg undfår sin lindring och bot?
I någon nedfällbar stol efter mandelpotatisens sättning
plåstrar vi taggarnas sår, huggna i törnrosens snår.

Nu efter vinterns förödelse läker oss vårvindens balsam.
Livet blir livslångt igen, rostat har dödens järn.
Trastarnas blå violiner genljuder i skymningens skuggor,
som en förhoppning om att det blir morgon igen.

Mindre benägna att klaga och skatta oss olyckligt blivna
blir vi i trädgårdens gräs, knoppar och spirande blom.
Döden hostar och smittar sin dimma i städernas gränder.
Vi är i lugn karantän i kolonilottens hägn.

Över vår levnad tycks råda en Annan med visare ordning.
Trädgårdsmästaren själv vandrar i lustgården kring,
plockar, bevattnar och ansar i sina rabatter och sängar,
krattar gångarnas grus, skyddar mot hotande storm.

Människans lott är att leva och trotsa förödelsens dagar,
underordna sig dock, ödets beslutade gång.
Vad kan vi uträtta annat än arbeta, vila, förtrösta?
Bortom människans värld råder en ordning dold.
















Bunden vers (Hexameter) av Ulf Carlsson VIP
Läst 265 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-03-23 15:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ulf Carlsson
Ulf Carlsson VIP