Dikt som jag skrev när jag grävde en gropkeramisk boplats på södra Gotland.
Grav 67
Tomögd
uttryckslös och fridfull
stirrar du oseende genom tiden
Uppmärksamt lyssnar du på mina frågor
men är mållös
medellös och maktlös
Dina årsringar
kroppsavlagringar
din livsstratigrafi
viskar mig dunkla svar
Emaljhypoplasi
godår
ondår
skratt och tårar
skärskådas nu och granskas
Med pekfingret smeker jag dina ögonbrynsbågar
Man
mellan trettio och fyrtio
Ett par år innan dödens inträffande
hade höger ben brutits och splittrats
Dåligt läkt orsakade det hälta
Rikedom av strontium och kväve
ger vid handen att du var högt upp i näringskedjan
C13 att du levt av marint protein
Analysen visade också att du var en man med stora tankar
drömmande om rymder och stjärnor till sjöfågelns rop om kvällen
Ett par år innan dödens inträffande
hade ditt hjärta krossats av en glitterögd säljägerska med starka armar
Utan Goethe och Shakespeare sjöng du med egna ord
om den smärta som sved som en glödbädd
i dina inälvors alla uddar och vikar
om den stjärnlösa svärta som svallade mot dina stränder