Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dimsynsdeltats derealisation



Jag låtsades att livet var på låtsats
för det var enda sättet att ur härvan
få krypa kring i karmarna som krossats
och reflektera spräckta spår i skärvan
men utan att i rutor glitterröda
förundras av att synen syntes blöda.

Allena in i spegelbildsinfernon
emellan sprängda springors akvadukt
jag följde fram i sköljda skenors skärvbon
men kände inte bländad ändens fukt.
I blodets glömda glaskrasglitter kröp jag
och ner dit rännor stängdes bitter stöp jag.

Här är en evighet, att ensam älta
så bilden förr förtränger bilder nu
att dela inom, utom, till ett delta
där verkligheten märkt är endast Du.
Jag spändes fast där spegelreflektioner
inbillar bilden vill till illusioner
och förrän skallens dörr skall sluta låtsas
upptäcker världen spräckt att den har krossats.


















Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 136 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-04-03 19:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP