men världen ger små barn till våra sinnen
du, med handen på höften låtsas som fågeln, spelar på din lyra
men världen ger en klapp på kinden, en varm doft i blunden,
en växt lik din hjärna
du, med handen på höften ser inte dina fötter och inte
heller hörs våren
och kanske behövde du inte det
men världen ger ett skratt i vattnet och en trummande bas i magen

du, med handen på höften är lätt som en vas och liten som en tuss
fågeln flög (viskade, gnolade, mumlade) och kommer igen